Holland

För att få andra att kanske - om än så lite - förstå hur det känns att ha ett annorlunda barn, postar jag en text av Emily Perl Kingsley, skriven 1987

""

När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semesterresa - till Italien.
Du löper en bunt guideböcker och lägger upp en underbar rutt: Colosseum. Michelangelos David. Gondelerna i Venedig.
Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande. Efter månader av ivrig förväntan kommer äntligen den stora dagen. Du packar väskorna och ger dig iväg. Flera timmar senare landar planet.

Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland." "Holland?!?" säger du. "Vad menar du med Holland?? Jag bokade en resa till Italien! Jag skulle vara i Italien. Hela mitt liv har jag drömt om att åka till Italien."
Men flygrutten har ändrats. De har landat i Holland och där måste du stanna.

Det väsentliga här är följande:
De har inte tagit dig till en förfärlig, vidrig, snuskig plats, full av farsoter, hungersnöd och sjukdomar.
Det är bara en annorlunda plats.
Så du måste bege dig ut och köpa nya guideböcker.
Och du måste lära dig ett helt nytt språk.
Och du kommer att möta en hel folkgrupp som du egentligen aldrig skulle ha mött.

Det är bara en annorlunda plats. Det är lägre tempo än i Italien, mindre tjusigt än i Italien.
Men efter att du varit där ett tag tar du ett djupt andetag, ser dig omkring...
och upptäcker att Holland har väderkvarnar...
och Holland har tulpaner
Holland har till och med verka av Rembrandt.

Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien...
och alla skryter de om vilken härlig tid de hade där.
Och i resten av ditt liv kommer du att säga:
"Ja, det var dit jag skulle ha åkte. Det var vad jag hade planerat"
Och den smärtan kommer aldrig, aldrig, aldrig någonsin att försvinna... därför att förlusten av den drömmen är en mycket, mycket betydande förlust.
Men... om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du aldrig kom till Italien kommer du aldrig kunna glädjas åt det mycket speciella, det väldigt härliga Holland.

""

Den här texten beskriver det så himla bra!

Man har märkt nu när skillnaden mellan Sonja och hennes jämnåriga kamrater blir allt tydligare, drar sig våra "vänner" från att besöka oss. Visst de kanske kommer på födelsedagar och så, men man får själv alltid dra i trådarna, och vi vill inte krusa någon... Och det är inte lätt att få Italien upptryckt i ansiktet hela tiden, men det hade varit lättare om någon hade försökt förstå tjusningen med Holland. För i Holland finns det som sagt mycket att glädjas åt..